nothing is never easy

Efter fredags kvällen var man helt slut körd. Ändå fick man gå upp vid sju tiden för att hinna göra i ordning sig och packa inför hemma matchen mot Ale. Matchen som man väntat på ett helt halvår. Det är det laget jag älskar att möta. Eftersom jag har så bra kontakt med väldigt många där är det alltid kul att få spela mot dom och träffa gamla vänner. Det har varit så att vi har vunnit och förlorat varannan match mot dom i flera år tills just igår då dom faktist vann med 2-3 över oss. Vi var inte riktigt på topp andra perioden eftersom flera stycken var sjuka och skakade. Men vi kämpade riktigt bra och det var bara tur mål dom fick in. Vi hade så mycket mer skått som träffade ribban och stolpen. Hade dom bara varit någon millimeter åt ena hållet hade det blivit så att vi tog hem segern. Men det blev inte så. Dagen hade man framför sig så jag kollade en stund på utväckligslagets match med Julia och Linnea. Kände inte igen en enda kille där, var lite konstigt. Sedan hem till Caroline och umgicks med henne resten av dagen. Vi tog en hel del kort och jag facerapade henne som vanligt.

Framåt sju tiden stack vi till mig och kollade på the fourth kind med Adde som kom över i några timmar. Vi åt glass och var ute en liten stund. Känns som om jag ätit hela helgen fan. Idag så var det inte mycket jag hann. Vaknade av att mamma väckte oss och vi satt vid datan en stund, sedan åkte hon hem och jag till samlingen för att sedan åka till floda för att möta serieledarna. Matchen var verkligen gämn. 1-1 blev slutresultatet. Jag är riktigt stolt över det. Vi gav verkligen så mycket bra kämpeglädje. Klockan är snart åtta och jag kan inte göra mycket mer än att ligga stilla.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0